Nina Sandås, LO-Aktuelt

nina.sandaas@lomedia.no

Lyckas inte Finland få ihop en stark och handlingskraftig regering, har vi ett nyval väntande bakom knuten.

Opinionsundersökningarna före valet visade sig hålla streck. Sannfinländarna och Timo Soini tog en jordskredsseger, och tillhör nu TOP 3.

För Centern och Mari Kiviniemi blev valet en katastrof, men också de övriga riksdagspartierna förlorade, förutom SFP som i ett bistert språkklimat höll ställningarna.

SDP:s Jutta Urpilainen lyckades i slutet av kampanjen lyfta sig till en ny nivå och fick den trovärdighet hon tidigare saknat. Det räddade SDP från att klappa ihop.

Som väntat kunde SFP hålla det fjärde mandatet i 17 riksdagsledamöter från Vasa valdistrikt. De tre sittande ledamöterna återvaldes planenligt medan Lars Gästgivars drog det längsta strået i kampen om det fjärde mandatet.

Vasa lyckade öka sin representation i riksdagen eftersom Miapetra Kumpula-Natri (SDP) blev återvald, Samlingspartister Markku Mäntymaa och Janne Sankelo invalda som nya, liksom Maria Tolppanen från Sannf.

Därmed ökade Sannf sitt understöd från ett till tre mandat, på bekostnad av Centern.

Vasaregionen stärkte sålunda sin representation från två till fem ledamöter.

Som riksdagens största parti, om resultatet håller, får nu Samlingspartiet uppdraget att sondera regeringsalternativ. Och det blir ändringar.

Den gamla regeringskoalitionen med Saml, C, Gröna och SFP fick misstroendevotum. Dessutom bör folkets röstningsbeteende avspeglas i regeringskonstellationen. Annars får vi en förlorarnas regering.

Erfarenheterna från andra länder visar att bästa sättet att ta udden ur ett snabbväxande populistiskt parti, är att ge partiet regeringsansvar.

Det är därför inte omöjligt att Samlingspartiets Jyrki Katainen byter ut C och Gröna mot SDP och Sannf, med SFP som stödparti.

Men då måste det finnas enighet om ett regeringsprogram, och då måste något parti frångå sina vallöften. Var går gränsen för ett partis trovärdighet?

Den kommande regeringen måste höja skatterna och försämra medborgarnas förmåner, men hur? Plattskatt ställs mot progressivitet, SDP och Sannf motsätter sig stödpaketen till euroländer i kris, tryck finns på att justera pensionernas brutna index och en höjning av pensionsåldern.

Sammantaget visar valresultatet att medborgarna tröttnat på de etablerade partierna, de politiska skandalerna och de ökande klyftorna i vårt samhälle.

Timo Soini är den som bäst fångat upp och kunnat verbalisera de missnöjdas frustration. Soini har också återuppväckt medborgarnas intresse för samhällsfrågor, vilket medförde att valdeltagandet nu ökade med 2,5 procentenheter, från 67,9 procent 2007 till 70,4 procent.

Om riksdagsvalet var spännande kommer den närmaste månaden om möjligt att bli ännu mer spännande.

Det stora ekonomiska underskottet inom den offentliga sektorn måste fås i balans. Det är ohållbart att vi med en budget på 50,5 miljarder euro måste låna 8 miljarder för att få det att gå ihop.

För den kommande valperioden krävs därför en stark och handlingskraftig regering.

Genom Soinis enorma framgång tar dock Finland ett steg mot det okända, men problemen kvarstår och de är verkliga.

Kanske vi har ett nyval väntande bakom knuten till hösten?